onsdag 10 juli 2013

Jag är inte rädd för erfarenhet

Rubriken låter kanske lite märklig, men det är precis de orden jag menar. Det finns många åsikter om när man bör gå upp en klass på dressyrtävlingar. Vissa anser att man inte bör starta förrän allt på en viss nivå sitter helt perfekt, men jag håller inte med om det. Självklart ska man inte gå upp en klass om ekipaget inte alls är redo, som till exempel att ett ekipage som kvalat till MsvB och startar det utan att ens ha börjat träna byten. Det jag menar är att även "gröna" ekipage borde komma ut på tävlingsbanan mer för att skaffa sig  erfarenhet på den nya och svårare nivån.

Enligt min åsikt kan man träna hur mycket som helst hemma och man lyckas ändå i stort sett aldrig få till det exakt lika bra på tävling. Anledningen till det kan ju vara att starten sker i en annan miljö än "hemma" och det tillkommer ju väldigt ofta spänningar (bra och dåliga) hos både häst och ryttare vid en tävlingsstart. Det går alltså inte att "träna på att tävla" genom träningar hemmavid, utan man måste komma ut för att göra det. Nu är vi hittills anmälda till tre stycken MsvB-starter i augusti, en MsvB:3 och två MsvB:4. Idealet hade såklart varit att börja med MsvB:2 där svårighetsgraden är lägre med färre byten, men när det inte finns några sådana klasser förrän i september, ja då är det bara att åka ut och suga in sig erfarenhet i svårare klasser om man vill starta redan i augusti.
Detta upplägg tycker jag gäller både för häst och ryttare. Om inte annat behöver man alltid ett par starter på sig innan man kommit in i det nya "programupplägget" då till exempel ett MsvC-program skiljer sig avsevärt från ett MsvB-program. Allt kommer mycket snabbare och tajtare i en MsvB så det gäller att verkligen ha tungan rätt i mun och ha en lyhörd häst för att kunna "hinna med allt" korrekt. Så där behöver man ju få lite erfarenhet i och med att komma in i det nya programtempot.

Med Ina har jag redan från början kört på devisen "Ut i världen och skaffa erfarenhet och världsvana". Det var ju extra viktigt med henne eftersom hon bara stått med föl i sina första 8 år i livet. Jag började ju rida och utbilda Ina 26 juli 2009 då hon var outbildad. Den 26 september var hon ute på sin första tävling och på den vägen har det varit. Och se vart vi har kommit nu :)

4 kommentarer:

  1. Håller helt med dig! Det är väldigt många som tyvärr stannar flera år i samma lägre klasser och får hem rosett efter rosett. Jag tycker du har sådant bra och positivt tänkande med dina tävlingsstarter, även då ni får sämre procent någon gång, keep up the good work!

    SvaraRadera
  2. Jag förstår hur du tänker men det finns även en fara med att hästen tappar lusten och självförtroendet när den alltid ska prestera ÖVER sin kunskapsförmåga, att den aldrig får känna att det är plättlätt.

    Självklart ska man inte fortsätta att nöta lägre klasser i flera år. Men ditt hopp från att rida LA nyss och sen rida flera MSVB på raken är väldigt stort.

    Lycka till med din superfina häst :-)

    Sofie

    SvaraRadera
  3. Jag har inte ridit på LA-nivå nyss utan vi har tävlat på MsvC-nivå sedan början av 2011 och dessutom tränat på MsvA-nivå sedan slutet av 2011. Att jag samtidigt tävlat LA-klasser beror dels på att, som du säger; man vill starta lättare klasser också, men även för att MsvC-utbudet inte varit tillräckligt. Dessutom går Division 2 i LA. Självklart är det olika hur en hästs psyke klarar av tävlingar och jag har en sådan tur att Ina inte har påverkats negativt alls i sitt självförtroende någon gång då hon alltid kör "sitt eget race" i huvudet varje start ;)

    Jag är mycket väl medveten om att det är stor skillnad att gå upp i MsvB (vilket jag också nämnde i inlägget), men eftersom vi tränat på den nivån och högre länge nu så är vi ändå redo att starta, även om vi inte kommer att rida på 70%-ritter på en gång ;) Det var endast det jag menade.

    Tack! Det ska bli fantastiskt kul med vår nya resa!

    SvaraRadera