Bloggen återuppstår...

Ja, vad ska man säga? Jag har ju då, som det kanske märkts, haft en paus med bloggandet. Det var inte någon "planerad" paus, men under senaste tiden har så väldigt många jobbiga saker hänt i mitt liv och runt omkring mig så att jag till och med tappade suget att skriva av mig här... Orken fanns inte kvar.

Men nu ska jag köra på en ny taktik, nämligen att återigen börja skriva. Det kanske inte hjälper så jättemycket med problemen, men jag börjar i alla fall sakna bloggen! Det kanske är som de säger; att ibland måste man vara ifrån något för att kunna längta tillbaka igen.

Jag ska försöka sammanfatta vad som hänt sedan jag slutade blogga.

Träningsveckan för Evelina- Vecka 44 red jag tre träningar för Evelina, under onsdagen, fredagen och lördagen. Det var tre fantastiska träningar där jag fick jobba som ett djur! Mer än Ina faktiskt haha. Planen var ju att totalt ändra Inas grundrörlighet då vi kommit fram till hur mycket mer hon kan röra sig och vara mycket mjukare. Ina har liksom lurat mig i de 4 år jag har ridit henne om hur mycket hon egentligen kan gå.... Jag ska göra ett eget inlägg om den träningsveckan, för det kommer krävas många ord för att beskriva den. Jag har även en jämförelse som jag tycker beskriver situationen bra.

Hopptävlingen 9 november- Jag hade ju anmält oss till en 90 cm Clear Round på Lurbo den 9 november. Ett roligt slut på tävlingsåret tänkte jag att ta ut Ina och hoppa en liten lätt bana, inga krav, bara skoj. Tanken var god, men verkligheten blev en annan då Ina såg ut så här på sitt bakben ovanför hasen när jag tog in henne under fredagen för att göra iordning henne inför tävlingen...:

Hon hade på något sätt lyckas slita bort en stor skinnslamsa från baksidan av bakbenet. Hur sjutton lyckas hon med alla dessa sår och skador??? Jag blev så himla ledsen när det här hände. Inte för att jag var orolig för såret direkt, då jag såg att såret var helt ytligt och allt kött var kvar. Jag har ju sett alla grader av sår efter förra årets händelse, så jag plåstrade om precis som jag gjorde med den tidigare sårskadan. Nej, det jag blev så ledsen över var att så fort vi kommer någonstans i utbildningen, då måste något hända... Det är som att någon bestämt sig för att vi inte ska få vara glada utan att det måste hända något...
Jag fick stryka mig från tävlingen och Ina gick med bandage i 4 dagar för att leran inte skulle komma in. Huden kom snabbt tillbaka och hon behövde bara vila en vecka.

Mina knän- Jag lyckades komma igång jättebra med min egna träning igen då jag hittat orken och motivationen till att gå iväg till gymmet efter jobb och häst. Förutom innebandyn och vanliga styrke/stabiliseringsträningen så har jag börjat med CrossFit-träning, eller "GRIT" som det heter på SATS, på måndagskvällarna och det är så sjukt roligt! Det är högintensiv intervallträning där man använder både step-bräda och en lös vikt i den hårt krävande träningen. Första gången kändes det som att jag skulle spy, så jobbigt var det!
Tyvärr tror jag att jag överansträngde mig tredje passet då jag cirka ett dygn senare hade fått som två stora vätskefyllda ballonger runt knäskålen... Detta var på mitt vänstra knä som normalt är så pass överrörligt och utdraget att jag kan böja knäet bakåt, men nu kunde jag inte böja det alls.

Svårt att få på bild hur vätskefyllt knäet är... Men guppet på sidan ska INTE vara där!

Jag sökte vård på Närakuten samma kväll, men de sa åt mig att äta smärtstillande och boka akuttid på min vårcentral dagen efter. Detta gjordes, men min läkare konstaterade bara att det var väldigt svullet, går ej att böja, punkt. Överdosera smärtstillande tabletter och sluta träna blev hennes uppmaning till mig. Om det inte blivit bättre efter en vecka skulle jag söka hjälp igen. Jaha, så jag har nu hoppat runt haltandes med ett orörligt knä i över en vecka och ingen skillnad i vätskemängden. Jag gick därför tillbaka igen till Närakuten där jag blev nekad uttömning en tredje gång då de ansåg att det var för lite vätska runt knäet för att det ska behöva göras. Vad ska man göra för att få vård i det här landet?? Ligga delad på mitten utanför ingången till sjukhuset??
Jag har nu fått nog och kommer ta det här vidare, förhoppningsvis får jag hjälp till slut, både med vätskan, men även generellt med mina knäproblem jag haft i 22 av mina 25 år i livet....

Sedan är det lite mer saker som hänt som jag kanske skriver om lite senare. Men nu är största fokus att få knäet vätskefritt och påbörja ett nytt försök till att få vård....