Eftermiddagen började lite tungt då jag var trött i kroppen och hade rätt ont i foten. Blev inte bättre när Ina kommer in och börjar tokgnägga i boxen, trots mat och att hela stallet är fylld med hästar... Hon betedde sig som om hon var helt utelämnad och att hon skulle dö vilken sekund som helst då det var så synd om henne... Ibland blir jag så fruktansvärt frustrerad över hennes beteende när hon inte är anträffbar. Till slut orkade jag inte med, allt blev för mycket helt enkelt. Man sliter som ett djur både på jobbet och med hästen, fotleden gjorde ont och just då var längtan efter att tävla=0 då Ina verkade ha kommit in i sin hemska okontaktbara fas... Jag stängde in mig i sadelkammaren och försökte trycka i mig en drickyoghurt för att få krafft. Då började tårarna rinna vilket var bra. Ibland är det bättre att bryta ihop och komma igen än att bita ihop och hålla uppe en falsk fasad!
Efter det fick jag lite nytt bränsle och "började om på nytt". Tog ut Ina i gången och hon var ganska stirrig. Flyttade fram henne till andra gången så hon såg Aida och då var det minsann frid och fröjd! Så Aida var rätt medicin då.
Red ensam i ridhuset. Hade kandaret på och red igenom alla programdelar plus hela LA:4. Det gick riktigt bra med fotleden! Jag får fuska lite med hältrampet så klarar jag mig :) Hon kändes överlag fin och förvånansvärt fokuserad. Dock har jag sett flera tecken på att hon är brunstig, så jag är helt förberedd på att allt kan gå skit imorgon. Varje gång spänning (på tävling) kombineras med Inas brunst så blir hon totalt okontaktbar på banan... Hon märker inte ens att jag sitter i sadeln utan kör sitt egna spända race. Men vi får se om hon kanske har utvecklats så att hon numera kan tävla brunstig. Men som sagt, det kan bli katastrof också...
Nu har jag bytt pannband även på dressyrtränset till ett rosa swarovski som jag köpte i Globen. Så snygg kommer hon oavsett bli :)
Ottey blir också sådär ibland. Stimmar runt i boxen och stressar upp sig själv så till den milda grad!
SvaraRaderaJag har bundit henne rätt kort vid hennes höpåse då och då har hon lugnat sig jättefort och ställt sig o ätit igen. Hon har blivit bättre, men det är mkt träning kvar än.