Äntligen tränat för Evelina igen!

I onsdags var vi alla krya igen! Och då var det träning som stod på schemat :) Ina började passet med att bli upprörd och förbannad då Elin och Aida hade ridit träningstiden innan oss och gick ur ridhuset när vi skulle börja. Ina hade då åsikter om att hennes BFF försvann och lämnade henne "ensam" kvar... Vi började övningen vi skulle jobba med i skritt pga att vi skulle ta det lugnt med mitt knä, men det var bra att vi började i skritt även av orsaken att Ina höll på att studsa runt som en idiot övningingen igenom. Jag skulle rida längs meddellinjen och sedan ena långsidan med stundtals sluta. Till slut började hon lugna ned sig i huvudet och kunde fokusera istället, tack!

Men i traven sedan var det lite jobbigt igen, men denna gång för att övningen var jobbig, och hon lyckades få till världens kospark vid ett tillfälle, SUCK, IBLAND ÄR DU SÅ HIMLA LAT HÄSTSKRÄLLE!! Det jag inte märkte då var att hennes krumsprång hade gjort så att hon "sprängt" ena sadelgjordsstroppen i sömmen under sadelkåpan. Himla tur att en "sadel-doktor" kommer ut till oss i veckan, då ska jag få detta lagat :)

Efter denna första lite vilda period av träningen så lugnade damen ned sig och utförde faktiskt resten av träningen på ett MYCKET bra sätt! Vi jobbade rätt länge med samma övning (slutan på meddellinjen) i alla gångarter. Flytta, rakställ med skänkel (utan att byta galopp även om Ina ville det..), flytta igen och så vidare. Hon blev extremt fin!! Jag red dessutom på träns idag vilket då kändes extra bra att hon blev så fin och lyssnade så bra!

Min nyrakade snygging!

På slutet jobbade vi även med slutorna diagonalt, rakformade igen, sedan tillbaka till slutan. I vänster varv gick detta galant, shit vilken skillnad det är nu med denna övning i och med att sidorna har jobbats så extremt mycket mjukare! I höger var det fortfarande lite svårare, så till slut fick Ina nästan "smyga" fram i långsam takt, men dock jämn takt, för att få till det rätt med bra böj. Men hellre det än att det blir bråk och taktmissar. Vi får öka tempot senare när hon är mer säker.

Både Evelina och jag märker vilken otrolig skillnad det är i Inas grund nu när jag fått till den jättefina mjukheten och böjbarheten i båda Inas sidor nu och det känns underbart att varje gång STARTA passet med en mjuk och följsam häst istället för att man måste jobba i 40 minuter innan man kan få henne någorlunda medgörlig i sidorna.

Outfit under träningen, min söta pink ladie!