Det första Ina gjorde var att totalt tvärnita på travbommarna när jag red fram... Varför? Inte en j***a aning... Tänkte att "jaha, en ny stoperiod, jippie", men efter rejäl övertalning så fick jag över henne över bommarna (studsandes) och till slut i lugn trav. Det var som att hon sa att "jaha, var det bara det här jag skulle göra!" Vad trodde du att du skulle göra knäppa häst?? Efter denna lite bräckliga start gick hon som en klocka resten av passet och gjorde allt fantastiskt bra!!
När vi red dogleg-övningen så hade ena räcket en vattenmatta, och jag var lite nervös om hur Ina skulle reagera på den. Vi hade ju inte hoppat vattenmatta sedan mars 2012, alltså innan olyckan, och då hade vi jättemycket problem med den pga att Ina hade en sto-period då...
Så för att ge den bästa första-känslan så hakade vi på Bruno över detta hinder första språnget. Problemet blev bara att Ina var så glatt fokuserad på att hon fick galoppera och följa efter sin kompis att hon inte alls var med på att det kom ett hinder... Så det blev ett stopp, men det kändes som ett genuint förvånat stopp, så jag vände över och hakade på Teo istället och då var hon mer med på noterna och hoppade vattenmattan jättebra! Så även alla resterande gånger under passet! Mycket stolt över henne att hon klarade det och att hon även tyckte det var så roligt!
Även serien gick jättebra, var som att sitta på en speedad kanin med snabba ben mot slutet då hon trycker på så mycket i mitten ;)
Jätteduktig häst i vilket fall och set känns så roligt att ha kommit igång mer med hoppningen igen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar