Att aldrig ge upp...

Jag var så himla taggad för dagens tävling! Det är ändå något speciellt med årsdebuten ändå :) Jag hade noll förväntningar på någon typ av prestation med tanke på de dåliga förutsättningarna med att hästen vilat på grund av hovömhet och att vi då inte kunnat träna, så att åka idag var en ren chansning!

Dock tänkte jag att nu när både Ina och jag haft så väldigt mycket otur senaste månaderna så kunde det ju OMÖJLIGT hända något mer... Tänk så fel man kan ha..!

På morgonen när jag skulle köra till stallet lät det ett märkligt ljud efter ett par hundra meter. Jag förstod inte vad det var, men bilen ville inte ta i på tvåan ens, så jag körde in vid en gränd för att kolla och mycket riktigt; punktering!!

Under de 15 (!!) år vi har haft denna underbara bil har vi aldrig drabbats av punktering, och så händer det JUST IDAG!! Det blev för mycket, jag ville bara lägga mig ned i fosterställning och börja gråta kändes det som.

Normalt fixar jag däckbyte utan problem själv, men nu var jag i behov av lite stöd rent psykiskt + en större domkraft än den jag har i bilen, så min fina bästa pappa kom till min undsättning. Jag tog fram reservhjulet och förberedde allt tills han kom, så det gick fort att fixa. Så reservdäcket på och fortsättning mot stallet med en avstickare till macken för att fylla däcket med rätt mängd luft. Det hade ju legat där på lager i 15 år, så det hade ju pyst ut lite kan man ju säga (1,1 stod det på).

Tack vare att jag alltid har en rejält bred tidsplan (i detta fallet för att jag skulle hinna mocka och fixa allt innan vi åker iväg) så blev jag ändå  inte sen på grund av detta missöde, vilket kändes skönt. Att ändå ha kontroll över situationen trots stor försening i grundtidsplanen kändes lugnande, så jag lät mig inte påverkas av det mer än nödvändigt.

Väl på tävlingen blev vi "överfallna" av två stycken hagelstormar, så Ina och jag stod och kurade i transporten i väntan på att det skulle dra förbi. Men efter det gick faktiskt allt som det var tänkt. Ina kändes mycket fin på framridningen och inne på banan var hon mycket mer avslappnad än vad jag förväntat mig, hon har mognat min lilla tjej! Läktaren var ju ingen favorit när man var tvungen att jobba emot den i förvänd galopp på en liten båge, men jag lyckades hålla henne från att byta i båda varven, men lätt var det inte... Ett antal småmissar här och där i takten (någon i en skola, travökningarna osv.), men det var ju ganska väntat med tanke på att hon tryckte på med mycket energi men är ju inte i "top notch"-form efter endast 3 dagars ridning efter all vila från hovömheten. Så att vi presterade en MsvC:2 med BARA småmissar var ju helt fantastiskt och jag var såå nöjd och glad efteråt! Jag trodde dock att småmissarna skulle dra ner för mycket, så hoppades inte på en alltför hög poäng.

Så döm om min förvåning när det står "Emilie Wass- Onina, 64,5%" på poängtavlan, och vi hänger på placering :D!! Så med tanke på att vi jobbade som djur förra våren med att lyckas ta oss över 62% för att få kval, så har ju vår "lägstanivå" höjts avsevärt då vi nu får över 64% med dessa förutsättningar. Fina duktiga Ina!! Vi startade som nr 3 i klassen och vi låg på placering ända till näst sista ekipaget som petade ner oss, men oj oj oj så nöjd jag är ändå med vår prestation!

Film kommer måndag eller tisdag, så håll utkik!