Sammanfattning av veckan

Usch vad jag tappade den positiva andan jag haft ett tag nu. Det var verkligen inte vår helg över påsken.... Tävlingen gick skit och sen på hoppträningen med laget dagen efter ägnade Ina halva tiden till att vara stoig och dum. Tjoho... All min blogglädje försvann lika fort. Hur kul är det att sitta och skriva om hur dåligt allt gick?

Sammanfattning:

Botkyrka 8 april, MsvC:1

Det började inte bra eftersom jag egentligen skulle fått startnummer 34:s plats, men istället satte de mig som nr 4. Och eftersom tävlingsplatsen ligger söder om Stockholm och första starttid var kl 8 förstår ni att det blev tidigt.... Kl. 6 körde vi från stallet och Ina har fått för sig något konstigt i alla högersvängar när man kör henne. Hon brukar stå still som en ängel, men nu så fort man tar ratten en millimeter åt höger känns det som att hon ska falla omkull inne i transporten. Fattar inte, jag fullkomligen KRYPER fram genom dessa svängar. Tog ungefär 1h och 20 min att köra iaf.
Framridning- Fyra bokstäver: K-A-O-S! Det var ett litet och mörkt 20x40-ridhus där cirka 6-7 ekipage red fram och ingen såg sig för eller visade någon hänsyn. Folk skrittade på spåret, de swishade förbi jättenärra i full galopp så utrustning och hästsvansar+rumpor får upp i Inas ansikte vilket hon tycker är jätteobehagligt. Så vi fick aldrig till det där lugna, taktmässiga och stabila som hon egentligen kan visa med lätthet numera. Känslan var alltså inte bra....
MsvC:1- Var egentligen ok avslappnad på själva banan. Hon var inte rädd för bokstäver, blommor eller domare. Däremot hade väggarna + marken ett antal större solkatter som tydligen skulle äta upp henne... De gjorde iaf att ungefär hälften av alla programdelar förstördes på det ena eller andra sättet. Det värsta var nog när jag direkt efter galoppökningen skulle trava ca 10 m på långsidan på spåret mot domaren innan nya fattningen kommer, då har Ina bara fokus på solkatten 20 m upp i luften, ca 50 m bort. Så bara pga den börjar hon köra in baken istället. Att gå i vänsteröppna gick inte heller eftersom där var solkatten på marken istället. Sedan för att fly lite, ja då bytte vi och sprätta iväg i förvända galoppen... Ja, som ni förstår var jag INTE nöjd med det här programmet då känslan var skit, poängen var skit, domaren gillade oss inte det minsta osv... Tror slutpoängen blev 55%, så det säger ju en del.
Jag tror detta "bakslag" kändes så pass eftersom jag har krav på mig själv att jag måste hinna kvala vår andra tävling så snart som möjligt och varje bakslag känns ordentligt.


Hoppträning

Knäppa häst :(

 I måndags hopptränade vi med alla som ska rida division III-laget på UPK. Till en början gick allt jättebra när vi jobbade med bommar, högre kryss och även vattenmatta som hon hoppade utan att tveka :) Det var när vi började hoppa banorna som stoet väcktes igen eftersom några smågrindar sattes in i hindren. Jag ville hoppa min förstarunda på 90 för att hon skulle få första rundan lite lägre och det tog tvärstopp på 1an som var ett asenkelt räcke med en liten grind i. Hon betedde sig precis som den gången när jag flög av- fruktansvärt drygt och frånvarande från mina hjälper. Spelade ingen roll om vad jag gjorde. Till slut fick jag över henne och körde på i ren järnvilja över alla andra hinder, förutom på sista som var en oxer med två block i som var JÄTTEFARLIGA! Herregud häst! Jag har hoppat blockhinder med dig sen vi började, 2009 och du har aldrig reagerat förr! Kan inte din knäppa stoiga bitch-period sluta någon gång? Vart har min INA tagit vägen?? Jag vill ha tillbaka henne nu.... Min fina tjej som brukade tycka all hoppning var jättekul, även lite tittiga hinder. Hon kunde titta lite, men hoppade alltid ändå om jag bad om det. För så fort hon börjar med sin trots, då faller allt....
Jag fick iaf över henne tillslut och vi hoppade flera vändor sen på 1m och det kändes något bättre, men det blev aldrig den perfekta känslan på titthindrena. Så jag är rädd för hur hon ska vara på lördag på hopptävlingen. Kommer hon va sig själv igen eller lika trotsig som nu? För det kommer garanterat finnas med grindar och dylikt på hoppbanan. Är hon lika dryg är det kört.

Vi har hoppträning ikväll, får se då hur det går...

Ja, det här blev nog mitt mest negativa inlägg någonsin men jag behövde verkligen få skriva ur mig hur jag känner inombords för det här är inte kul någonstans....