Min stackars tjej....!

Ja, som jag sagt förr; man ska passa sig för att säga att man är glad... Fick semester igår vilket är UNDERBART! Tyvärr startade inte semestern så bra...

Fick samtal på jobbet om att Ina var jättehalt. Hade halvdag så kom till stallet efter 10 och hon kunde knappt gå på vänster framben... Knappt svullen eller varm, ingen feber och pigg med aptit, men; hon kunde inte gå ordentligt.... Fattade ingenting! Jag var ju hos henne på kvällen innan och till och med gnuggat in linement i benen, så jag visste säkert att hon var helt bra dagen innan. Så allt hade hänt i boxen under natten...

Ringde ambulatoriska som kom efter ett par timmar. Öm i benet, lite lite svullen, ingen ömhet i hoven alls. Vi befarade hovbensfraktur eller senskada... Fick då köra in henne snabbt till Ultuna och hon var helt fantastiskt duktig!! Självlastades både i och ur  Väl på Ultuna var det kö till röntgen och ultraljud men en hovslagare kunde på en gång dra av skon och började gräva lite. Hon hade nämligen efter resan börjat få puls i hoven! Ingen skillnad, så grävde lite till, och där fanns nåt! En minimal hovböld på ett ytterst känsligt ställe!! Gröpte ur helt och la på gipsbandage och jag fick ta med henne hem på en gång. Metacam, gipsbyte och box/sjukhage väntar nu kommande vecka då jag är på Kreta...

Hemma lindade jag frambenen som stöd och bakbenen fick BoT-skydd över natten. Och imorse när jag kom till stallet var hon såååå mycket bättre!! Hon har bara undr natten gått från typ hältgrad 3+++ till en 1:a :D Är så lättad!!!!!

För inte nog med att hästen är skadad, det kom med världens sämsta timing med då jag åker till Kreta en vecka imorgon bitti..... Så nu håller jag på att fixa backup-planer och hjälpsamt Eke-folk som är så gulliga och hjälper mig och Sandra :) Älskar hästfolk! Vi är ett släkte sim verkligen ställer upp för varandra utan att blinka :)

Så förhoppningsvis kan jag få koppla av på min utlandssemester utan mardrömmar om frakturer och senskador... Det är inte lätt att vara hästägare alla gånger...