Hon var duktig iaf lilla fröken fux. Vi tog ett 20 min-pass och trots ösregnet så jobbade hon på ändå. Hon var såklart lite stelare och motsträvigare än för 2 år sen, men det var inte så "illa" som jag väntat mig :) jobbigast var att orka ha kvar form och rygg i ög, så vi gjorde en hel del sådana tills det släppte. Annars mest lösgjörande arbete.
Och jag orkade rida mycket bättre än vad jag trott. Lola är en bra värdemätare eftersom hon kräver styrka från ryttarens bål, säte, överdel, ja allt. Jag skulle kanske inte orkat ett längre pass, men det var ändå bra! Då har jag ändå kunnat hålla igång mina muskler ok under denna 4 månaders torka av ridning :)
På tal om torka, dags för det:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar