Först var det 90 cm avd. A, den klassen Ina gick i. Hon kändes fin på framhoppningen, lite gnäggig ;) Inne på banan visade jag 1:an eftersom hon är lite seg i starten på att komma igång med hindertänket vilket jag märkte i Gimo. Trots de + att jag satte upp en bra galopp så stannade hon ett antal meter innan, självklart tittade hon inte ens på hindret... Sen flög hon över resten av banan :) 2 pet tror jag vi fick, men hon gjorde jättefina språng, fick igång hindertänkandet och kändes supermegafin!! Så JÄTTENÖJD med Ina! Här kommer några bilder som Camilla tog med min kamera. Jättefina blev de! Det enda jag gjort är att trimmat och fixat med ljuset :)
Sedan var det 90 cm avd. B med Majlis. Redan på framhoppningen blev hon dryg då hon endast fokuserade på solkatterna i ridhuset... I och med det så stängde hon av huvudet för "resten av världen" och stod emot massa före, över och efter hindren. På banan blev det desamma trots att jag red som ett djur och verkligen försökte med alla medel att få fram henne. Men hon stod still i huvudet och vi fick massvis med stillastående språng, eftersom hon kom på att det kom ett hinder med som skulle hoppas, när vi väl var framme... 2 stopp och några bommar föll, bl.a. sista bommen över nr. 7 som gav oss 20 fel så speakern sa i när vi var i luften att vi var uteslutna ;) Men sak samma, vi kom över alla hinder.
Nu var dock stora frågan om vi verkligen skulle starta 1m när hon stod emot nåt så grymt? Å ena sidan vill man starta igen och reda ut allt, å andra sidan vill jag inte att hon ska krascha och tappa all hoppglädje som hon eg. har :/ Så planen var att rida fram, känna och se hur det går. Sen försöka få ett bra språng inne på banan för att ge Majlis rätt känsla. Hon var lite bättre på framhoppningen nu, men fortfarande dryg. Inne på banan visade jag hindret, sen red nästan ett helt varv i galopp mot ettan för att komma igång. Jag red, smackade, gasade, ja allt. Och NU gav det resultat! Hon stod inte emot det minsta utan flög över oxern busenkelt i ett superfint språng!! Då vart jag nöjd, höjde handen och tackade för mig (utgick) vilket speakern inte riktigt förstod först :P Hon lät lite oövertygad när hon sa "Jaha, ryttaren väljer att... utgå..?". Men nu fick vi det rätta tänket och ett supersprång som Majlis kommer att komma ihåg till nästa tävling! Så allt slutade lyckligt även denna tävling ;)
Nu var dock stora frågan om vi verkligen skulle starta 1m när hon stod emot nåt så grymt? Å ena sidan vill man starta igen och reda ut allt, å andra sidan vill jag inte att hon ska krascha och tappa all hoppglädje som hon eg. har :/ Så planen var att rida fram, känna och se hur det går. Sen försöka få ett bra språng inne på banan för att ge Majlis rätt känsla. Hon var lite bättre på framhoppningen nu, men fortfarande dryg. Inne på banan visade jag hindret, sen red nästan ett helt varv i galopp mot ettan för att komma igång. Jag red, smackade, gasade, ja allt. Och NU gav det resultat! Hon stod inte emot det minsta utan flög över oxern busenkelt i ett superfint språng!! Då vart jag nöjd, höjde handen och tackade för mig (utgick) vilket speakern inte riktigt förstod först :P Hon lät lite oövertygad när hon sa "Jaha, ryttaren väljer att... utgå..?". Men nu fick vi det rätta tänket och ett supersprång som Majlis kommer att komma ihåg till nästa tävling! Så allt slutade lyckligt även denna tävling ;)
Ja, alltså... Hon KAN ju hoppa,det är inte där problemet ligger ;)
1m-språnget!
Så allt blev bra till sist. Nu har vi släppt hästarna i sommarhagen. Glada blev dem! Bilder kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar