Ninaträning

Det var som sagt SJUKT KALLT när jag och Ina tränade igår. Eftersom jag har stora ledproblem samt extra dåliga knän och fotleder blir jag riktigt dålig och "orörlig" om jag fryser mycket. Därför valde jag igår att genomföra träningen i thermoridbyxor ovanför de vanliga ridbyxorna, mina tjocka och varma ridskor, en varm jacka och mitt KL-fleece-pannband under hjälmen. Detta gjorde att jag överlevde träningen och höll mig varm hela tiden. Nina tyckte jag var klok som pälsat på mig så mycket och hon frågade flera gånger under passet om jag frös eller inte, så himla omtänksamt!

Världens bästa pannband på vintern från KL, får plats under hjälmen!

Jag hade ju tänkt att vi skulle träna lite olika bytesövningar, men vi kom aldrig så långt. Ina har ju blivit finare och finare i kropp och form för varje dag nu och "comebacken" börjar kännas lite i kroppen nu tror jag. Hon hade innan blivit fin i båda sidorna trot att vänster krånglat lite hittills. Idag hade hon bytt, nu var det höger som var svår istället, närmare bestämt, höger halsdel. Wow, snacka om pinne till häst! Hon hade bestämt sig att "Nej, jag tänker INTE böja det miiinsta åt höger, du får nöja dig med en spikrak och otöjbar högersida idag matte"..... Det lustiga med Ina är att hon tror att jag kräver 1000 gånger mer än vad jag faktiskt gör och då sätter hon en stor spärr i hjärnan och går emot det enklaste av arbeten, i detta fallet ställning åt höger ;) Som tur är vet jag ju hur mitt lilla sto fungerar och vi jobbade med att hon skulle släppa sidan och acceptera sitt arbete med framdelen lite innanför i höger varv. Ibland lirkade jag lite med övergångar, klapp på halsen (som hon slappnar av av), trängande och ledande tygeltag. Varje gång som jag började komma åt henne rätt började Ina tokfrusta! Hon tyckte det var fruktansvärt jobbigt!! Hon visade det lite grann med små krumbukter också och både jag och Nina småskrattade åt henne.

Vi gjorde lite andra övningar därimellan för att hon inte skulle behöva jobba en sida och en övning i 30 minuter. Och jag kom på mot slutet att Ina alltid blir sjukt fin i galoppen när hon gått ett tag och är varm i kroppen. Då kan man länga ut henne låg och ställa hur mycket man vill. Så jag testade, och vips så kunde hon minsann ställa åt höger hur bra som helst! Så jag använde lite galopp, sedan ner till trav igen med bibehållen ställning och hon mjuknade mer och mer tills hon faktiskt var riktigt bra i sidan (äntligen). Det som var mest roligt var att när hon började slappna av lite mer och mjuknade bättre i högserhalsen, då valde hon själv att gå ner i någon sorts passageliknande trav. Detta måste ha varit minst dubbelt så jobbigt mot vanlig arbetstrav, men tydligen var det lättare att "koncentrera sig" i långsammare takt. Men inte så konstigt att Ina jobbar emot när hon tror att hon ska gå i passage-jobb hela träningen, haha! Sista 5 minutrerna samt avtravningen fick hon FANTASTISKT steg, schwung, mjukhet och påskjut! Ninas kommentar: "Vilken otrolig trav du får fram nu", och jag kunde inte annat än hålla med med ett stort leende i ansiktet!

Det absolut viktigaste när Ina (och många andra ston) jobbar emot för att hon tycker det är jobbigt, är att inte tappa tålamodet. Jag måste fortsätta kontiunerligt be om samma sak utan att bli arg på henne då hon inte är "dum" utan förstår faktiskt inte helt vad jag kräver. När Ina tror att jag kräver passage-samling så FÖRSTÅR jag att hon protesterar! Då får jag bara vara lugn i mig själv och endast säga till henne om hon gör något fel, inte när hon tycker det är jobbigt. För tänk om jag skulle "bli arg" och pressa henne alldeles för mycket då hon bara tycker en övning är jobbig, då skulle hon ju spänna till ännu mer och förmodligen inte göra övrningen bättre på lång tid framöver...

Så att rida ett sto kräver både tålamod och fantasi, men det kanske är därför det alltid är så kul att rida dem- man vet aldrig vad de kommer hitta på det här passet ;)