söndag 17 mars 2013

Att gå vidare i psyket...

Nu har det snart gått 1 år sedan olyckan där Ina trampade igenom golvet i transporten, fastnade och drog på sig en senskada och stora djupa sårskador. Vi har precis kommit igång "på riktigt" igen, så rehab + igångsättning tog också närmare 1 år.

Efter olyckan tog det en tid innan jag mådde okej i psyket igen. Fortfarande finns flera minnesluckor kvar från själva olyckstillfället och jag tror mitt undermedvetna inte kommer låta mig minnas allt. Dock känns det ändå som att jag kunnat gå vidare efter det som hänt och "rullat på" i vardagen. Men ibland kommer känslan tillbaka, den där hemska känslan av total hjälplöshet då Ina står panikslagen i transporten, fast med båda bakbenen och ingen kan få loss henne...

Efter olyckan lämnade jag in transporten för golvbyte hos en Ifor-reparatör och de gjorde ett jättebra jobb! Jag har även satt in en ny, tjock gummimatta. Jag hade transporten ute till salu innan jul och flera hörde av sig. En spekulant kom även ut och tittade och provkörde. Tyvärr tog han väldigt lång tid på sig innan han bestämde sig och efter cirka 2 månader drog han sig ur vilket var tråkigt, men inget att göra något åt. Tyvärr så hade vintern då startat och det är väldigt svårt att sälja transport under snöperioden, så jag lade försäljningen "på is" och har tänkt köra igång igen nu i vår.

Nu på söndag är det Inas första tävling sedan olyckan och jag hade bokat en transport av en vän. Tyvärr fick transporten annat uppdrag den dagen så jag måste hitta en annan att hyra. Det jag nu funderar över är om jag ska köra Ina i min egna transport till tävlingen. Det är såklart INGET fel på den, den är ju helt nyrenoverad och det nya golvet lär hålla minst 10 år. Så den som köper den kommer göra ett kap! Förmodligen är min transport mycket mycket säkrare än många andra transporter som rullar på vägarna nu med tanke på golvet, men... i mitt huvud finns alla hemska minnen kvar från olyckan i transporten, och dessutom ska vi till Lurbo där olyckan ägde rum. Men samtidigt känns det som att jag måste ta itu med mina psykiska problem, till exempel genom att köra Ina i min transport igen.

Jag vet inte hur jag ska göra eller om jag klarar av det... Det som poppar upp i huvudet hela tiden är det här:






1 kommentar:

  1. Att hästen går igenom golvet är nog dom flesta hästägares stora skräck. Men man får hantera det genom att helt enkelt vara noga med att kontrollera transporten regelbundet. Alternativet är tyvärr att aldrig transportera hästen, vilket vore väldigt tråkigt!
    Som du skriver, din transport är ju numera säkrare än dom flesta, så jag tycker att du ska använda den.
    Du måste möta skräcken nån gång, förhoppningsvis blir det bättre efter några gånger..

    SvaraRadera