Tävlingrepetition

Idag åkte jag till Ina efter jobbet, var alltså framme vid 18.15. Hon hade torkat svett på hela kroppen då hon sprungit lite i värmen i hagen idag, Connie hade varit borta på tävling nämligen. Knäppa häst, måste ju lära sig att jorden inte går under bara för att Connie inte är hemma... Ingen hoppträning borta idag, utan jag byggde upp 2 räcken på banan m 14m i avstånd. På hoppträningarna har Ina gått på 4 normala galoppsprång medan de andra storingarna gått på 3 normala. Men jag tror nåt har hänt med hennes galopp, för idag gick hon på 3 och det var nästan trångt :D Kan ju tillägga att underlaget på vår ridbana är väldans mkt bättre (inte lika tungt) som på akka, men ändå! Jättefin var hon, både på raksträckan och sen när jag hoppade ett hinder i taget på volt, upp till 80cm.

Nu har Ina blivit så pass fin, lydig och mer självbärig i hoppningen att jag har kunnat betsla ner henne! Red ju på kimbelwickbett förut (samma som vid uteritterna), men har nu ändrat till ett vanligt tränsbett (2- resp. 3-delat) och det fungerar super! Ibland blir hon lite stark och tar inte förhållningarna på en gång, men ofta gör hon det. Det är ju en styrke- och lydnadsfråga, så det kommer bli helt bra tror jag :)

Från ett starkare kimbelwickbett till ett mjukare 3-delat med fasta ringar

Det är iaf väldigt skönt att få betsla ner sin häst, det har varit mitt mål ända sen jag började hoppa henne på riktigt. Det är väl alla ryttares mål, att kunna betsla ner sin häst så att man kan rida med så små medel och hjälper som möjligt och det fungerar ändå?? Eller är det bara jag som har den filosofin?